Minns dagen 1985, det är nu trettio år sedan. Mannen i bilen hade hjärtstopp!
Det var en mycket varm vårdag 1985.
Min man och jag hade varit på ultraljud och nu väntade vi vårt första barn.
Av någon anledning som jag nu inte minns promenerade jag hem från Sahlgrenska.
Det var soligt och varmt, mycket varmt minns jag, kanske närmare 30 grader.
Det var nog så att min man hade tagit bilen för han var fortare hemma än jag. Vi bodde
på Källsprångsgatan på Norra Guldheden, på fjärde våningen. Vi hade en balkong som jag minns att
jag aldrig var ute på för att jag har svindel, vågade knappt skaka dammtrasan.
I skuggan vid porten vid huset mitt emot stod en grön SAAB parkerad. Konstigt tänkte jag här brukar
ingen parkera.
Bildörren var öppen på förarsidan och jag ser en man sitta på förarplatsen lutad lite åt höger.
Jag tänkte att det verkar lite konstigt. Jag går fram och ser att det ser ut som att han sitter och sover
där, i värmen, huvudet hängde framåt.
Jag hade ganska nyligen gått en kurs i hjärt-lungräddning på jobbet.
Jag arbetade då som sjuksköterska på IVA I och på 22:an, gamla eftervårdsavdelningen.
Jag gick fram och knackade honom lite på axeln och tänkte att han vilar säkert bara.
Han svarade inte och jag tänkte hjälp-han är medvetslös, kanske död!
I just det ögonblicket har min man kommit upp i vår lägenhet och tycker att det är varmt, solen ligger
på hela dagen, i vardagsrummet.
Han öppnar balkongdörren och tittar ner. Varför vet jag inte, men tur var det, för där nere ser han
mig!
Jag ropar till honom, ring 90000!!!
-Här sitter en död man i bilen och kom ner och hjälp mig.
Mobiltelefon fanns inte på den tiden. Det kändes som en evighet innan han kom ner till mig.
Jag väntade barn nu, vårt efterlängtade,
så jag ville inte riskera något. Mannen var stor och tung och jag insåg att jag inte själv skulle kunna dra ur honom ur bilen.
Vi hjälptes åt att släpa ut mannen på gräsmattan intill bilen och undersökte, medvetande, andning och puls (det gjorde man då)
och vi kom fram till att han hade hjärtstopp!
Min man läste då till läkare och hade också kunskaper i HLR.
Jag knäppte upp och vi bestämde att jag skulle trycka och han blåsa.
IMG_6250 en film där jag visar hur man trycker: hårt och snabbt!
Vi jobbade kanske några minuter så började mannen röra på sig lite och tittade upp på uppmaning.
Det kändes som en evighet innan ambulansen kom!
De bara lastade in honom och försvann!
Jag tänkte att jag ringer till jobbet, han ligger säkert på IVA.
Men nej, ingen man som räddats med hjärt-lungräddning fanns där.
Förr i tiden var det vaktmästarna som prioriterade vart patienterna skulle föras som kom in till
akutintaget. Mannen vi räddat hade faktiskt hamnat på en vanlig medicinsk vårdavdelning.
Jag ringde och fick tala med sköterskan och fick uppgifter att han mådde bra men klagade över
smärtor i bröstkorgen. (Idag hade det så klart inte varit möjligt)
Jag tipsade sköterskan om att röntga bröstkorgen för det knakade ordentligt när jag gjorde
bröstkompressioner. Något revben gick säkert av.
Det var härligt att få bekräftat att han levde.
Fick på något sätt reda på att han hade diagnosen: Sjuk sinusknuta (Sick Sinus Syndrome – SSS)
”Sinusknutan är en ca 3×10 mm stor struktur som sitter högt lateralt i högra förmaket där den övre hålvenen (vena cava superior) mynnar i förmaket. Den är rikligt innerverad av såväl det parasympatiska som sympatiska nervsystemet. I vila är hjärtat under samtidig påverkan av de bägge autonoma systemen (parasympatikus dominerande vid de flesta tillfällen). Vid ansträngning ökar sinusknutan sin aktivitet som följd av ökad sympatikustonus. Sinusknutedysfunktion (SND) yttrar sig som långsamma rytmrubbningar, t ex sinusbradykardi, bristande frekvensuppgång vid ansträngning, sinusarrester (uppehåll) och sinoatrialt block. Vid bradyarytmi ökar risken för episoder av förmaksflimmer och kombinationen kallas ibland för brady-taky-syndrom. SND är ett tämligen vanligt fynd i en äldre population men är långt ifrån alltid symtomgivande. När den är symtomgivande med synkope eller presynkope kallas det för sjuk sinusknuta (sick sinus syndrome, SSS).”
Klippt från Internetmedicin http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=2236
Funderat lite kring det där senare. Kanske var det så att om han vid svimningsattacken hade
fallit omkull, eller i alla fall kunnat lägga sig ner hade inte hans hjärta stannat.
Nu satt han upp och blev medvetslös och cirkulationen till hjärnan blev för dålig under en
lång tid. Jag hade ingen aning om hur länge han suttit där.
Jag vet bara att det tog många minuter innan min man hade larmat och
vi kunde starta HLR.